MODUL 1

I publiktionen ”Reconceptualizing the digital divide” av Warschauer problematiseras begreppet ”digital divide”, det som ofta översätts som den ”digitala klyftan” eller det ”digitala utanförskapet”. Han menar att man inte kan se på denna klyfta som svartvit och polariserad. Frågan om huruvida människor är digitalt inkluderade eller exkluderade är mer komplex än att bara titta på om de har tillgång till tekniken. Man måste nyansera begreppet och se på fler faktorer än tekniktillgången. Han ger exempel på små byar som erhållit datorer och genomgått stora upprustningar av teknik men som ändå inte lyckats få invånarna att utnyttja tekniken. Detta tar han upp för att driva sin tes om att det är viktigt att se tekniken långsiktigt och i ett större sammanhang. Bland annat måste man se på den mänskliga aspekten att om vi inte förstår eller vet varför vi ska använda tekniken så kommer vi inte göra det heller. Han menar att kunskap och information om fördelarna med den nya tekniken måste spridas på rätt sätt så att människor är villiga att ta till sig och lära sig. Att bara anskaffa sig tekniken räcker inte. Givetvis måste den teknik som erbjuds online också givetvis vara till personlig nytta för användarna.

Warschauer talar mycket och drar många paralleller mellan att vara läs och skrivkunnig och att kunna använda dator. Självklart hänger dem ihop, kan man inte läsa och skriva kan man inte utnyttja digital teknik speciellt effektivt. Men framförallt tar han upp analfabetismen eftersom även den, likt den digitala inkluderingen, inte kan ses som svartvit och bipolär utan måste förstås och sättas i social kontext. Även ekonomiska faktorer spelar in givetvis. När det gäller digital teknik så är en datasal i ett universitet inte mycket värt om man inte har råd att underhålla det med alla dess driftkostnader (el, mjukvara, internetuppkoppling, telefonlinor samt kringutrustning). Till viss del går det alltså att se det digitala utanförskapet ur ett klassperspektiv. Även om Warschauer också tar up många andra faktorer som spelar in huruvida man är digitalt inkluderad i samhället.

Jag finner Warschauers problematisering av begreppet ”digital divided” helt korrekt. Det finns givetvis fler faktorer än huruvida man har tillgång till en dator eller ej som spelar in om vi vill få fler människor digitalt inkluderade i samhället. Samtidigt måste man börja någonstans. Hem-PC subventionerna som tidigare regering införde för många år sen gav många familjer ekonomisk möjlighet att skaffa en dator för eget bruk, och samtidigt har våra politiker i Sverige varit (förhållandevis) duktiga på att bygga ut vår digitala infrastruktur. Detta tror jag har gynnat hela samhället. Ju fler som faktiskt kan och vill utnyttja datorer och internet desto bättre. Men jag känner dock inte till alla (statliga) satsningar som gjorts och görs för att utbilda och intergrera folk inom IT och vilka satsningar som gjorts för att göra våra nya digitala uppkopplingar värdefulla för alla grupper av människor.

I Olle Findahls text ”Who are excluded and why? A study of the non-users of the internet” så talas det främst om den största vanligaste gruppen som inte är inkluderade i eSamhället, framförallt i Sverige, denna grup är pensionärerna. Även om man som Warschauer säger, bör se på den ”digitala klyftan” mer nyanserat än vad man gör idag, så är denna grupp utanför eSamhället. Men i denna artikel tittar Findahl mer på varför denna grupp aktivt valt att ställa sig utanför eSamhället då datorer i Sverige både är billigt och lättillgängligt. Findahl finner samband mellan ett icke användande av internet sociala faktorer som  låga inkomster och låg utbildning men samtidigt är denna grupp är inte helt isolerad från internet, ofta har man tillgång till det om man verkligen vill. Denna grupp har alltså gjort ett aktivt val (så tillvida det inte är pga fysiska handikapp) att välja bort internet. Findahl går på djupet och ser att de flesta som är icke-användare säger att det beror på att dem helt enkelt inte är intresserade av vad som erbjuds på internet. De säger också att de samtidigt känner sig osäkra på hur man använder den nya teknologin. Citatet ”jag behöver inte internet” är vanligt bland de Svenska icke-användarna men bakom detta uttalande gömmer sig ofta okunskap om vad internet har för möjligheter. Svenskars icke-användning är alltså sällan en fråga om ekonomi. Detta kan sättas i proportion till när utländska icke-användare (från länder med lägre ekonomisk standard) svarar på frågan om varför de inte använder internet där många fler anger att det är för dyrt för dem. Dock spelar kulturella faktorer in i detta sammanhang också. Samtidigt visar undersökningar att även om många svenska icke-användare idag inte använder internet så är dem villiga att göra detta om det var enklare att förstå och om de såg vad dem personligen hade att vinna på att utnyttja internet.

Sverige har idag en god spridning av internet om man jämför med andra länder. Olle Findahl har sammanställt en rapport om ”Svenskarna och Internet 2010” som tydligt visar hur vi i Sverige i jämförelse är duktiga på att utnyttja internet, även bland dem äldre. De flesta yngre använder internet mer eller mindre idag men det är bland dem äldre som Sverige särskiljer sig från andra länder. Sydkorea är känt för att integrera datorer väldigt tidigt i skolan och därför har dem också idag de allra yngsta internetanvändarna. Dessutom har de asiatiska länderna ett försprång när det kommer till att använda internet i mobilen, men Findahl tror att även här att vi snart kommer ikapp med de nya prissättningarna och nya mobilerna som börjat komma ut på marknaden idag.

I Samma rapport visar Findahl att e-handeln har allt sedan år 2000 ökat kraftigt men stagnerat lite under de senaste åren. Även här är det vanligast att det är det är de yngre som står för den mesta av handeln online. Men generellt sett så handlar vi svenskar mycket på nätet, 68% procent av svenska befolkningen har någon gång handlat online. Rapporten visar också att det är mestadels män och människor mellan 16-45 som känner sig delaktiga i det nya IT-samhället och som också är intresserade av att testa nya tekniska apparater.

Det glädjer mig att Sverige ligger så pass i framkant som vi gör. Jag tror samtidigt inte att det är så att det ligger i vår natur att vara ”early adoptors” i Sverige mer än något annat land. Men jag tror att genom en god IT-politik har våra politiker skapat incitament för oss att utvecklas och integrerats i IT-samhället. Jag vet att många myndigheter (relativt) tidigt byggde hemsidor och onlinetjänster, även om jag som personligen tycker vissa tjänster dröjt lite väl länge. Som nämnts tidigare tror jag att det var Hem-PC subventionerna och den tidiga utbyggnaden av vår internetinfrastruktur  som ligger till grund för det försprång vi har idag. Även det faktum att det finns många IT-gymnasium och skolor där datorn har en central roll är bra för den fortsätta utvecklingen. Tekniktillgång är bra, men samtidigt får vi inte som Warschauer sa i sin artikel, glömma bort att försöka se till att de tjänster som finns också gör oss någon nytta.