Den tredje modulen har bland annat berört en modell som kallas diffusion of innovations och den handlar om hur människor tar till sig ny teknik och nya innovationer. Till att börja med kan man som individ själv välja att börja använda en ny teknik det är även möjligt att man kollektivt tar ett beslut om det eller blir påtvingad av någon/några med högre makt. Processen att ta till sig nya innovationer kan således delas in i fem olika steg.
Det första steget kallas ”knowledge” och har och göra med att personen blir exponerad av innovationen men han/hon har ingen kunskap eller förståelse för den. Nästa steg kallas för ”persuation”. I detta stadie blir personen intreserad av innovationen och söker själv upp information om den. Efter detta kommer ”the decision”. Då tar personen i fråga ett beslut där han/hon väger för och nackdelar med att använda innovationen och därefter tar ett beslut om att antingen använda den eller strunta i den. Sedan kommer stadiet kallat ”inplementation”, nu använder personen innovationen och avgör därefter hur mycket den faktiskt hjälper honom/henne och hur användbar den var. Till sist kommer man till ”confirmation” där personen tillslut avgör om hon/han kommer fortsätta använda den nya innovationen eller om han/hon ska släppa den på grund av att den inte levde upp till förväntningarna. Detta är en process som alla går igenom när man tar till sig ny teknik, med undantag givetvis för när man blir påtvingad tekniken utifrån.
Det är också så att det finns en viss ”kritisk massa” som måste börja använda innovationen för att den ska börja sprida sig av sig själv. Alltså en viss procentandel av en social grupp av människor bör ha tagit till sig innovationen för att den ska förankra sig hos resten av gruppen. För att kunna nå denna kritiska punkt i antal användare finns det några strategier. Bland annat kan man se till att det är många i socialt höga positioner i gruppen som använder innovationen. Detta kan vara kändisar eller idrottsstjärnor. Ett annat sätt är att implementera innovationen hos dem som är öppna för nya saker och belöna ett tidigt accepterande väl.
Det finns enligt Rodgers modell fem olika typer av människor när det kommer till att ta åt sig ny teknik/innovationer. Innovators (2.5%) är dem första att ta till sig tekniken, de är riskvilliga, unga, hög social och ekonomisk standard och mycket kontakt med likasinnade. Sedan kommer ”early adopters” (13.5%) som är näst snabbast med att till sig tekniken. Dessa är högst upp på den sociala skalan bland människor och fungerar också som opinionsbildare. Efter dessa kommer ”early majority” (34%) och det är den tidiga stora massan som för det mesta lyssnar på ”the early adopters”. Näst sist att ta åt sig av tekniken är ”late majority” (34%) som man skulle kunna säga är dem som skaffar tekniken när alla andra redan gjort det. De är inte riskbenägna och har ganska skeptisk syn på nya saker. Samtidigt är de lågutbildade, lägre ner på den sociala skalan och har inte så stort inflytande på andra heller för den delen. Sist att ta åt sig av ny teknik är the ”laggards” (16%). Denna lilla grupp människor är oftast också dem lågutbildade, och har det sämre socioekonomiskt. Denna grupp tenderar oftast att vara konservativ och är vanligast bland äldre.
Rodgers hävdar att denna grupp har väldigt litet inflytande på andra och på folkopinionen men jag är inte helt redo att hålla med om detta. I alla fall när det kommer till nya idéer. Ibland kan en liten bakåtsträvande grupp vara dem som låter eller protesterar mest. Se bara på klimatskeptikerna. Klimatdebatten är förvisso ingen teknik utan mer en fråga om huruvida man erkänner att det är människan som påverkat klimatuppvärmningen av jorden. Det är en extremt liten del av världens klimatforskare som påstår att klimatuppvärmningen inte har med människan att göra, ändå ställs dem mot den absoluta majoriteten av forskare och dess argument som ett (ibland) lika tungt alternativ. Med det menar jag att ofta kan det vara dem som motsätter sig det som nästan alla redan accepterat som låter högst. Laggards kan vara ett litet fåtal bittra gubbar men de kan vara lik så duktiga på att skriva massor av insändare och debattera för att den stora massan är hjärntvättad.
Många av dessa laggards är som sagt de äldre och jag kan tro att när det kommer till att ta till sig av ny teknik kan man göra denna grupp människor till en liten del av spannet genom utbildning och information. Ofta är det för att man inte förstått de positiva bitarna med en innovation som gör att man är skeptisk till den. Ett bra initiativ är SeniorNet som ger seniorer möjlighet att prova på IT och stimulera deras intresse för datorer. Detta genom att anordna kurser och organisera möten och klubbar. Utbildning på SFI kan vara en del i att involvera även invandrare i digitala samhället. Även folkhögskolan och Abdulkader Habibs projekt är bra för den digitala inkluderingen. Även folkbildningskampanjer som raceonline och ITK-lyftet som digidel anordnade är viktiga för att människor ska bli mer involverade i det digitala samhället. Forskning inom ämnet är givetvis viktigt för oss som vill förstå fenomenet med digital inkludering/exkludering så till exempel .SE’s rapporter är väldigt bra i dessa sammanhang.
